Det som skaver

Att leva ett liv utan skav, det är inte möjligt. Det skaver ständigt någonstans, i mitt hjärta, under foten, i handen, tanken.

Jag önskar jag hade plåster att sätta på, att få slut på skavet, men det går inte, vissa skav får en lära sig leva med. 

Chasing or to be chased

The bar was what it was, full of people, bodies pressed against each other and eyes glancing at each other. She found him and she talked to him, she laughed and he laughed, they glanced at each other, and the deal was sealed.
She took him in, and he took her in.

And it was over before it began.

Sweeter than wine

I asked for nothing or maybe I asked for everything, I don't know what is most true.

min soldat

Han var min soldat, vi var tillsammans och sedan var vi det inte längre. Vi pratade om allt, utom det som egentligen betydde någonting.

Kontorstid

Häromkvällen låg jag på soffan, en varm kropp lutad mot min, mina händer i hans hår.
Det bästa som fanns var att hoppa fallskärm sa han till mig och jag frågade varför.
Det är känslan, den går inte att förklara, lika lite som känslan av att vara kär. Men jag kan förklara hur det känns att vara kär, svarade jag.
Gör det nu då sa han till mig, jag vred min kropp och sa, rätade ut mina ben och lät mina fingrar förstrött massera hans nacke. Inte nu svarade jag, inte nu, men jag ska sätta mig ner och göra det senare.
Så nu sitter jag på ett kallt kontor i en förort, med kontorets diskmaskin arbetande i bakgrunden och mina tangenters hårda ljud som enda sällskap. Och jag tänker, kan jag verkligen det, beskriva känslan av att vara kär.

Om hur ett andetag kan kännas svårt och förhoppningen om att telefonen i fickan skall vibrera, att ett meddelande skall lysa upp skärmen. Om att pendla mellan förhoppning och misär, att inte riktigt veta vad jag ska säga att inte riktigt veta vad som kommer att följa. Om att vakna med den varma kroppen tätt intill och känna sig trygg men lika fort känna sig tom när den är borta. Omatt gripa efter halmstrån som inte finns. Jag vet inte, kanske jag ljög den där kvällen på soffan med mina händer på hans kropp. 

Det är natt utanför, en varm kropp ligger och sover i rummet intill, jag är inte trött, men jag längtar tillbaka till sängen. Men jag är törstig och jag sätter på kranen och låter vattnet rinna ner i glaset som ajg precis tog ur skåpet.
Jag tänker på det ibland, all den lyx vi omgärdar oss med, hur tacksamma vi borde vara för det rena vattnet vi har, för maten, för bristen av oro.
I natten ligger en oro över hela staden, men när jag vaknade i morse var USAs missiler påväg mot ett land som de inte förklarat krig mot och på eftermiddagen stal en människa en lasbil för att köra över dem som kom i hans väg.
Mitt i allt detta våld finns en tanke om att vi skall skapa en bättre värld. Mänskligheten har tappat tron många gånger, men de har aldrig tappat tron på att lite mer våld skall göra världen till en bättre plats.
Jag dricker upp mitt vatten, och han ropar på mig från det andra rummet, undrar vart jag tog vägen. Jag kommer säger jag, dricker upp vattnet och tassar tillbaka, han kysser mig och säger att han saknat mig när jag kryper ner bredvid honom och somnar.

I natt är jag trygg.

Somedays are just not like other days, those are days when the sky falls down and we see the world for what it is. We walk around like zombies and think that we will live another day. We wait to live because we think that the next thing we encounter will be better than what we have.
Today I laid my arms around the sweetest guy I have ever met, and whispered that I loved him, so quiet I don’t think he heard me, because I didn’t want him to hear how weak I am. I thought I was stronger than this, and I am not. I want to be with him, because he is the best thing that has happened to me. And I am so scared and yet his arms around me calms me down.