Jag vet inte om jag är kär, för vi träffades så flyktigt, våra kroppar smälte samman, vi fann varandra för en natt, i skratt, i nakenhet och ord. Jag vaknade på morgonen, vi lämnade varandra vid en portuppgång efter en kyss, vi gick åt varsitt håll, hon över bron och jag åt mitt med flyg.
Jag vet att vi ses igen, när jag somnar minns jag hennes mjuka händer på min rygg, och jag minns konturerna av hennes kropp, tätt intill min, jag minns hur hon andades mot min hals.
Vi kanske inte känner varandra, men jag drömmer om henne och hon om mig. Vi har en ocean som separerar oss, men det spelar ingen roll, för jag vet att hon är vad jag letat efter. Kanske för en minut, en timme, en dag, månad år eller kanske för resten av mitt liv. Jag vet inte vilket... men jag vet att en dag skall våra vägar åter korsas, och tills dess lever hon i mitt hjärta, i ord som blippar in elektroniskt i min dator och i känslan som lever kvar på mina fingertoppar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment