mitt huvud och jag

Skaka huvud skaka, hela hon skakade och det fanns igen återvändo. Du är ju som jag, hade de sagt till varandra, dagarna innan, men allt föreföll som kalla lögner nu, många dagar senare. Som höstlöv föll orden och löften mot golvet, blottade de känslor som de tidigare gömt. Glömde du bort mig eller sade hon, de nickade mot varandra. För de hade egentligen iga svar.