Oroade ord som glider

Snön knarrar under mina fötter, jag går gata upp och gata ner i den tysta kalla Storstaden, det är december månad och jag har inte bråttom någonstans.
Antingen väntar en stökig lägenhet och på krogen vänners skratt och gemenskap, jag vill ha både och, jag vill kunna somna rusig i säng med skratten som vi lockar fram hos varandra. Jag vill sitta i min ensamhet som fylls av minnen av vänner som jag just lämnat. 

De korta flyktiga tankarna

Sekunder passerar, jag drömmer om en värld som inte ens existerar, min fantasi är min spännvidd, min räckvidd, vad jag verkligen vill ha, vad jag verkligen längtar efter.
Min misär är min poesi, min kärlek är min drivkraft, men vet jag ens vad det är?

Jämnvikt

Jag känner mycket och ingenting alls - jag drömmer om att vakna i dina armar, men är okey med att itne göra det.
Jag ser det i dina ögon, din längtan, att sakna är att längta och längta tills något dör inom dig, mig, oss, alla i hela världen. Hur länge kan man vänta?

en ocean av tårar

det blöder inom mig, röda tårar

Sysselsätta

jag rör på händerna, jag rör på benen, jag vandrar rakt fram, jag ser oseenede framtiden, om hur ensamheten omsveper mig, jag mumlar för mig själv, jag är itne rädd, ajg är inte rädd...

fast mina ben skälver, hela min värld faller sönder
jag gråter ut
mot min ensamma kudde

Saknar en hand på min axel
Saknar dina armar runt mig

Om sanningen skall fram

Ett öppet brev:

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, och jag har svårt att acceptera det, jag har svårt att leva med det. Jag vet att jag saknar något, och jag vet inte vad, jag vet att jag vill ha något extra, en krydda, men jag känner inte smaken.
Mina tankar flyger fritt, som fåglarna om våren, men det är vinter och jag kurar i min säng.

Jag minns när jag träffade C för längesedan, jag var så kär, men vågade inte, jag var blyg, och hela situationen var annorlunda då än den är nu. Men vi trivdes så bra tillsammans, och allt handlar väl egentligen om att trivas i varandras sällskap? Att vakna på morgonen och hoppas att man kommer få se in i den andras ögon, att man gör helt hysteriskt konstiga saker för att få den andra att skratta?

Definiera kärlek? Är min kärlek till dig mindre värd för att jag inte är konventionell? Är min kärlek mindre värd för att jag inte vill ha det exakt som alla andra. Och för att vara ärlig så vet jag ju inte ens vad jag vill ha, med min impulsivitet så känns det just nu som om jag bara vill ha barn med dig och vandra gator och torg med mina händer i dina, för alltid och alltid. Men med tankar som det, känner jag mig själv och vet att så kommer jag inte känna om en vecka, om en vecka har jag glömt... jävla hormoner och ägglossning..

Naturen kallar - konstiga jävla natur vi lever i! 

fucking

You are on my mind, and I want you, I crave you, it's a fire that burn inside me, it's violent, I want to feel every inch of your body, I need your skin against mine, I want to press my body so tight against you that we are one, I want our bodies to breath as one. I want our sweat to pool into oceans I want to push you against the wall, I want you to take me on the kithchen table, I want to do it in a dirty bar, in that corner, in your office, in a bathroomstall, on your bed, spread eagle.
I want your face to be full of pleasure and you to concour me, I want my toes to curl, I want your fingers to dig into my back, I want you to push against and away from me. I want so much!
I want your hands on me, I want you inside me, I want no words just action, I want it to be silent, I want whisley on your breath and I want to close my eyes.
I want no questions, I want you to want me, and I want to sleep it away, and I want it to be like it never happened, for it just to happen again.

Must be the hormones...

It's odd, when this sudden feeling posses you, that you just want to nail a person you have known for so long, throw them on the floor, rip their clothes off, and press your body against them.
You want to feel the muscles tighten against each other, you want the sweat to run along your backs, you want to ride, grind and kiss. You want to groan and moan and then you just want to fall asleep really tight, holding hands.

And then I just wanna walk away and just stay friends....

Shut the fuck up

Jag är så less
Less på att känna något
Less på att bli arg
Less på att bli besviken

Jag var inte ens ett val

Hon säger till mig, att jag valde inte, det fanns inget val, jag var inte ens värd att vara ett val, jag var ingenting, jag var absolut INGENTING!

Ibland

Det är svårt att veta att någon gör saker bättre, att någon du litade och älskade valde bort dig, att du inte är särskilt viktig, eller du är viktig, men inte tillräckligt viktig.
Det är svårt att veta att du inte riktigt räknas, eftersom du alltid är där, redo att ta emot, redo att hjälpa till, men att känna att du inte får något tillbaka.
det är svårt att känna allt det här och fortfarande kämpa för att känna sig värdefull, för att känna att man räknas.

det är svårt att alltid möta dessa ögon, som du älskar, och veta att de inte bryr sig, att de inte orkar med dig, att de redan har gett upp, att du nu faller fritt i din ensamhet, att du nu borde vara tystare, och acceptera mer, ta hand om mer

Jag kan inte gråta mer, ändå trillar tåraran ner för mina kinder, salta droppar de från min haka, och jag vill bara sparka och slå, fast egentligen vill jag inte det, jag vill bara bli omhållen, någon som håller fast mina armar och ben och viskar i mitt öra att jag är bra som jag är, att jag är älskad som jag är, att de inte kommer lämna mig här i min kalla ensamhet. 

du ljög

jag hatar att du inte verkar bry dig
att du ligger med med henne
jag hoppas att det är dåligt
att du har ångest ibland
jag hoppas att du mår lite dåligt
eller jäkligt dåligt
ofta
inte bara ibland

det är inte rättvist
varför ska jag var den som försöker att hela
jag har fixat nog
jag ska sluta bry mig

jag kan inte bli mycket ensammare
jag hugger i sten
om om om och om igen

jag vill bort härifrån
smärta för att du kunde göra såhär
och inte verkligen säga förlåt
utan att bara rycka lite på axlarna

jag vill kanske slå dig lite
det skulle kännas bättre
jag vill skrika och slå
trodde det skulle kännas bättre

men jag är aldrig viktig
aldrig
aldrig
aldrig

det är som om hålet i mig växer
suger luften ur mig

jag dör

Ursäkta men jag vill ta på dig

Jag vet inte varför jag känner såhär, men min kropp saknar dig, inte jag, utan min kropp, den vill att du ska vara här och vara nära, hålla om mig och viska i mitt öra.
Jag vill ligga som en liten boll, jag vill att du skall komma, ta hand om mig, lyfta upp mig, se in i mina ögon.

Håll om mig, håll mig nära, säg att jag är viktig för dig, och sedan, sedan så vill jag att du ska hålla om mig, naken, nära, smälta samman, andas ur och i rytm

förlåt du som är så fin

Du är så fin att jag blir nervös, jag säger konstiga saker, trasslar in mig i ett konstigt töcken av ord och känslor. Jag vill inte känna så mycket, jag vill bara känna lite lagom, jag vill ha enkelhet och jag vill ha roligt. Jag snubblar över mig själv och snavar över dina ben, du är så fin, och jag slarvar och kanske skarvar för att jag inte kan hitta de rätta orden.
orden som kommer över mina läppar känns fattiga och kanske lite meningslösa, och beskriver inte alls allt det där som jag vill visa men dölja. Jag trillar och kanske jag bestämmer mig för att skita i allt och bara låta det vara, eller så fortsätter jag mumla och var osäker
Det är som om jag inte räcker till, som om mina händer är för fumliga, som om jag inte riktigt vågar, jag vet att jag itne vågar, jag blir för nervös, och jag vill egentligen bara ligga så när dig att hela min hud ligger så tätt intill din att vi nästan smälter ihop. Att ligga där och andas i varandras tankar och dela ingenting och allt på samma gång. För du är så fin, och jag är så fattig på att göra rätt.

Jag saknar fortfarande

Jag saknar din kropp nära min, i två års tid var den alltid där, du och jag tillsammans, aldrig ifrån varandra.
Du lämnade mig, och som ett barn stod jag kvar med stora ögon och darrande underläpp, jag bara saknade, och saknade... det hålet som redan fanns inom mig växte större, och större och svalde nästan hela mig... jag sögs in i ett mörker - en ändlös ensamhet.
Jag träffar dig, ser in i dina gröna ögon, vill lägga mina armar runtom dig, kyssa dig, säga att jag fortfarande älskar dig, att jag saknar din kropp nära min. Säga att jag är ledsen för att jag var så rädd, så rädd för att vara nära.
Jag vet att jag måste gå vidare, finna andra ögon, finna andra kroppar, finna någon annan, någon som inte är du. Och det är inte lätt...

om att våga

Tre dagar tog det att våga gå fram till henne och säga:
 'Nu tänker jag kyssa dig' och sedan göra det...

Hennes läppar var sådär mjuka som jag alltid hade fantiserat om att de skulle vara, hela hon var mjuk men stark och sådär som jag tänkt mig att hon skulle var. Jag tänker på henne, fast jag inte vill, hon skulle bara vara en engångs grej... Hon bor för långt borta, hon är för komplicerad, men hon har ett hjärta av guld...

Nattlig filosofi

Att glömma går inte, men att drömma går alltid. Nödrim i sen timme kan man inte förakta, att älska och gå vidare är lätt i tanke och tal, i handling inte alls.
Att somna i regnvått gräs är lockande, men en ack så poetisk gest, att längta bort går an, att vara nära är svårt.

Vad jag är för dig?!

Jag vet inte vad jag är för dig, så mycket känslor, vänner säger vi, vi ska vara vänner, men vilka sorts vänner? Vänner som sitter omslingrade och låter tystnaden tala, vänner som aldrig lämnar varandra? Vänner som låter den andra bli sårad? Vänner som talar om allt?
Du säger att vi skall vara de bästa av vänner, efter allt du gjort mot mig, gör man sådant mot sina vänner? Låter man sina vänner falla så hårt som du lät mig falla? 

Är det jag som är dum i huvudet för att jag nickar, tar din hand och säger... visst ska vi vara vänner... visst ska vi vara vänner... jag har slutat gripa efter ditt hjärta, jag vill ha din hand, jag vill att du låter mig lägga min kind mot din axel och gråta.

Jag är så förvirrad och ledsen, jag är så ensam och utan lykta!

lappat

 Du säger att det gick sönder mellan oss, att det trasades samman.
Jag höll fram nål och tråd - ville lappa och laga.
 Men du skakade på huvud, tog fram en sax och klippte banden helt.

Du kom och gick

Två år spenderade vi viskande och skrattandes vid varandras sida, sakta glömde vi bort varför kärleken varit så stark och sakta vittrade vi bort, du och jag.

Jag älskar dig fortfarande - så mycket att hela världen går sönder och samman, så mycket att jag vaknar på nätterna och skriker rakt ut över att du inte är där.

Och allt jag längtar efter är att du kommer och tröstar mig, håller mig när och viskar i mitt öra: jag är här för dig, för alltid, som du en gång sa att du skulle vara.

Försmådd

Att känna att man inte längre räknas - att vara i pereferin. Att någon annan blivit vald i mitt ställe, någon som är bättre än jag. Som du fördrar framför mig.

Rationella tankar existerar inte, logiken är krossad... allt jag känner är att du har lämnat mig med ett stort svart hål som jag fyller, fyller och fyller...

Jag ser hur du skrattar med andra, och mitt hjärta går sönder, och mitt hjärta krossas, och jag vet att känslan är starkare än det riktiga.

Kära Älskade Du

Jag sluter ögonen för att sova och allt jag ser är hennes armar lindade runt dig och dina ben intrasslade i hennes, ni sover så tätt, jag ser hur du öppnar ögonen och ser på henne. Lyckligt och nyförälskat

Jag öppnar ögonen och ser min ensamhet speglas i min tomma säng, mina ben intrasslade i täcket och hopplöshet i bröstet. Jag sluter ögonen igen och hoppas på en gnutta sömn.

Jag försöker vara glad för din skull.

Att älska är ibland att släppa taget, att låta den man älskar mest gå, även om smärtan är olidlig och sömnen aldrig kommer, även om ångesten och mardrömmar river 

Att älska är att vilja se lycka och skratt i den man älskars ögon.

Att älskar är ibland att vara osjälvisk, att hoppas att kärlek föder kärlek och att ensamheten inte alltid kommer att vara så stor.

Ibland är det svårt att älska, särskilt när natten är så ljus att dina tårar inte kan döljas i det mörker du famlar i. 

hon var det vackraste jag sett,
 en varelse som av spunnet guld

Jag älskar dig, jag älskar dig inte men jag älskar dig

Smärta som är så djup att den hugger i hjärtat, smärta som går in i den innersta roten av hjärtat, smyger sig på, nosar och sedan hugger, utan sikte.
Så känns mitt liv utan dig...

Jag trodde att det bara skulle vara att öppna dörren och gå, men det krävdes mod, och du gjorde det, du lämnade mig ensam, fann en annan hamn, en annan famn, en tröst, en röst.

Ensamhet och ensamhet är två olika saker, jag är nu drabbad av båda... 

Jag hade fel

Vi satte våran relation på en hållplats, där stod den, och vi glömde att säga till vilken buss den skulle ta.
Vi glömde sedan bort vilken hållplats den stod på, och den hungrade och magrade.
Ibland tog vi fel bussar, åkte vilse, jag letade efter hållplatsen, och du letade efter hållplatsen men allt annat bara kom emellan och vi glömde båda bort stackarn som stod på hållplatsen och väntade i snålblåst och ensamhet. 

Glömde att säga det

Ord har en förmåga att dö när de inte sägs
Blickar talar inte

Jag hade och har så mycket att säga dig - om du bara ger mig en chans

Missförstå mig rätt

Jag ville höra de där orden från dig för länge sedan, för jag vågade inte säg dem, och när jag sade dem kastade du dem i mitt ansikte.
Jag väntade - du vet, jag vet... Du älskar mig och jag älskar dig... Sluta leta - för jag är ju bara här...