Ibland

Det är svårt att veta att någon gör saker bättre, att någon du litade och älskade valde bort dig, att du inte är särskilt viktig, eller du är viktig, men inte tillräckligt viktig.
Det är svårt att veta att du inte riktigt räknas, eftersom du alltid är där, redo att ta emot, redo att hjälpa till, men att känna att du inte får något tillbaka.
det är svårt att känna allt det här och fortfarande kämpa för att känna sig värdefull, för att känna att man räknas.

det är svårt att alltid möta dessa ögon, som du älskar, och veta att de inte bryr sig, att de inte orkar med dig, att de redan har gett upp, att du nu faller fritt i din ensamhet, att du nu borde vara tystare, och acceptera mer, ta hand om mer

Jag kan inte gråta mer, ändå trillar tåraran ner för mina kinder, salta droppar de från min haka, och jag vill bara sparka och slå, fast egentligen vill jag inte det, jag vill bara bli omhållen, någon som håller fast mina armar och ben och viskar i mitt öra att jag är bra som jag är, att jag är älskad som jag är, att de inte kommer lämna mig här i min kalla ensamhet. 

du ljög

jag hatar att du inte verkar bry dig
att du ligger med med henne
jag hoppas att det är dåligt
att du har ångest ibland
jag hoppas att du mår lite dåligt
eller jäkligt dåligt
ofta
inte bara ibland

det är inte rättvist
varför ska jag var den som försöker att hela
jag har fixat nog
jag ska sluta bry mig

jag kan inte bli mycket ensammare
jag hugger i sten
om om om och om igen

jag vill bort härifrån
smärta för att du kunde göra såhär
och inte verkligen säga förlåt
utan att bara rycka lite på axlarna

jag vill kanske slå dig lite
det skulle kännas bättre
jag vill skrika och slå
trodde det skulle kännas bättre

men jag är aldrig viktig
aldrig
aldrig
aldrig

det är som om hålet i mig växer
suger luften ur mig

jag dör

Ursäkta men jag vill ta på dig

Jag vet inte varför jag känner såhär, men min kropp saknar dig, inte jag, utan min kropp, den vill att du ska vara här och vara nära, hålla om mig och viska i mitt öra.
Jag vill ligga som en liten boll, jag vill att du skall komma, ta hand om mig, lyfta upp mig, se in i mina ögon.

Håll om mig, håll mig nära, säg att jag är viktig för dig, och sedan, sedan så vill jag att du ska hålla om mig, naken, nära, smälta samman, andas ur och i rytm

förlåt du som är så fin

Du är så fin att jag blir nervös, jag säger konstiga saker, trasslar in mig i ett konstigt töcken av ord och känslor. Jag vill inte känna så mycket, jag vill bara känna lite lagom, jag vill ha enkelhet och jag vill ha roligt. Jag snubblar över mig själv och snavar över dina ben, du är så fin, och jag slarvar och kanske skarvar för att jag inte kan hitta de rätta orden.
orden som kommer över mina läppar känns fattiga och kanske lite meningslösa, och beskriver inte alls allt det där som jag vill visa men dölja. Jag trillar och kanske jag bestämmer mig för att skita i allt och bara låta det vara, eller så fortsätter jag mumla och var osäker
Det är som om jag inte räcker till, som om mina händer är för fumliga, som om jag inte riktigt vågar, jag vet att jag itne vågar, jag blir för nervös, och jag vill egentligen bara ligga så när dig att hela min hud ligger så tätt intill din att vi nästan smälter ihop. Att ligga där och andas i varandras tankar och dela ingenting och allt på samma gång. För du är så fin, och jag är så fattig på att göra rätt.

Jag saknar fortfarande

Jag saknar din kropp nära min, i två års tid var den alltid där, du och jag tillsammans, aldrig ifrån varandra.
Du lämnade mig, och som ett barn stod jag kvar med stora ögon och darrande underläpp, jag bara saknade, och saknade... det hålet som redan fanns inom mig växte större, och större och svalde nästan hela mig... jag sögs in i ett mörker - en ändlös ensamhet.
Jag träffar dig, ser in i dina gröna ögon, vill lägga mina armar runtom dig, kyssa dig, säga att jag fortfarande älskar dig, att jag saknar din kropp nära min. Säga att jag är ledsen för att jag var så rädd, så rädd för att vara nära.
Jag vet att jag måste gå vidare, finna andra ögon, finna andra kroppar, finna någon annan, någon som inte är du. Och det är inte lätt...

om att våga

Tre dagar tog det att våga gå fram till henne och säga:
 'Nu tänker jag kyssa dig' och sedan göra det...

Hennes läppar var sådär mjuka som jag alltid hade fantiserat om att de skulle vara, hela hon var mjuk men stark och sådär som jag tänkt mig att hon skulle var. Jag tänker på henne, fast jag inte vill, hon skulle bara vara en engångs grej... Hon bor för långt borta, hon är för komplicerad, men hon har ett hjärta av guld...

Nattlig filosofi

Att glömma går inte, men att drömma går alltid. Nödrim i sen timme kan man inte förakta, att älska och gå vidare är lätt i tanke och tal, i handling inte alls.
Att somna i regnvått gräs är lockande, men en ack så poetisk gest, att längta bort går an, att vara nära är svårt.