Åren har gått, men viss magi falnar aldrig, deras kraft att binda min innersta längtan, att fängsla mig, att få mig att återigen längta är obruten. Prinsen hade länge den kraften, men efter duster med drakar, eldvatten och sena nätter, så har falnade den glöden. Prinsen är en vän jag håller kär, men inte långre åtrår. Jag längtar inte längre efter att han skall lägga armarna om mig, krypa närmare och kyssa mina läppar tills de domnar.
Men mannen från lägenheten bredvid, hans magi är fortfarande stark, nu är han tillbaka i landet. Men i en annan del... och jag är manad att åka...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment