Den där sommaren och jag

Det var sommar och jag var kär, fast jag var inte kär, jag sov tätt intill honom, fast utan att älska, han doftade så gott och pratade så lustigt. Skärgården var vacker och det regnade, jag åt blåbär med hans vackra syster. Hon skrattade, och jag skrattade och han skrattade.
Det regnade och regnet var varmt och blåbären blev våta och vi skrattade. Jag klamrade mig fast vid vartenda sekund, vi drack vin och åt bullar, sallad och rabarberkaka.
Hon skrattade åt mig, jag skrattade åt honom, han skrattade med oss.
Jag skuttade mellan stenar och bränningar och mindes barndomens skärgårds somrar, något de inte minns, för de växte inte upp vid Östersjöns algblommande kust. De hade inte stått i galonbyxor och spanat efter grynnor.

Ändå var de vid min sida den där sommaren, när jag trodde jag skulle dö.