Friday, December 7, 2012

Om sanningen skall fram

Ett öppet brev:

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, och jag har svårt att acceptera det, jag har svårt att leva med det. Jag vet att jag saknar något, och jag vet inte vad, jag vet att jag vill ha något extra, en krydda, men jag känner inte smaken.
Mina tankar flyger fritt, som fåglarna om våren, men det är vinter och jag kurar i min säng.

Jag minns när jag träffade C för längesedan, jag var så kär, men vågade inte, jag var blyg, och hela situationen var annorlunda då än den är nu. Men vi trivdes så bra tillsammans, och allt handlar väl egentligen om att trivas i varandras sällskap? Att vakna på morgonen och hoppas att man kommer få se in i den andras ögon, att man gör helt hysteriskt konstiga saker för att få den andra att skratta?

Definiera kärlek? Är min kärlek till dig mindre värd för att jag inte är konventionell? Är min kärlek mindre värd för att jag inte vill ha det exakt som alla andra. Och för att vara ärlig så vet jag ju inte ens vad jag vill ha, med min impulsivitet så känns det just nu som om jag bara vill ha barn med dig och vandra gator och torg med mina händer i dina, för alltid och alltid. Men med tankar som det, känner jag mig själv och vet att så kommer jag inte känna om en vecka, om en vecka har jag glömt... jävla hormoner och ägglossning..

Naturen kallar - konstiga jävla natur vi lever i! 

No comments:

Post a Comment