Det är natt utanför, en varm kropp ligger och sover i rummet intill, jag är inte trött, men jag längtar tillbaka till sängen. Men jag är törstig och jag sätter på kranen och låter vattnet rinna ner i glaset som ajg precis tog ur skåpet.
Jag tänker på det ibland, all den lyx vi omgärdar oss med, hur tacksamma vi borde vara för det rena vattnet vi har, för maten, för bristen av oro.
I natten ligger en oro över hela staden, men när jag vaknade i morse var USAs missiler påväg mot ett land som de inte förklarat krig mot och på eftermiddagen stal en människa en lasbil för att köra över dem som kom i hans väg.
Mitt i allt detta våld finns en tanke om att vi skall skapa en bättre värld. Mänskligheten har tappat tron många gånger, men de har aldrig tappat tron på att lite mer våld skall göra världen till en bättre plats.
Jag dricker upp mitt vatten, och han ropar på mig från det andra rummet, undrar vart jag tog vägen. Jag kommer säger jag, dricker upp vattnet och tassar tillbaka, han kysser mig och säger att han saknat mig när jag kryper ner bredvid honom och somnar.

I natt är jag trygg.