Jag saknar fortfarande

Jag saknar din kropp nära min, i två års tid var den alltid där, du och jag tillsammans, aldrig ifrån varandra.
Du lämnade mig, och som ett barn stod jag kvar med stora ögon och darrande underläpp, jag bara saknade, och saknade... det hålet som redan fanns inom mig växte större, och större och svalde nästan hela mig... jag sögs in i ett mörker - en ändlös ensamhet.
Jag träffar dig, ser in i dina gröna ögon, vill lägga mina armar runtom dig, kyssa dig, säga att jag fortfarande älskar dig, att jag saknar din kropp nära min. Säga att jag är ledsen för att jag var så rädd, så rädd för att vara nära.
Jag vet att jag måste gå vidare, finna andra ögon, finna andra kroppar, finna någon annan, någon som inte är du. Och det är inte lätt...