Det var den sommaren efter hon hade krossat mitt hjärta, hängde en sen natt på Fjoljollen med vännen Saura. Drack med den självdestruktivas goda minne inte Jäger utan Fernet. Jag stod och vinglade i baren och drack varannan vin, varannan Fernet, vi var aldrig de som spottade i glaset utan vi snarare tömde dem snabbare än de kunde fyllas. Vi drack med dne redan fyllnas törst. Det fanns en hel massa glömska att dricka att i ett försök att skapa nya minnen. Jag var totalt gay, jag tittade på flickor, men ingen aning om hur jag skulle ragga. Jag log blygt mot de andra flikkorna i baren, men Fjolljollens utomhusbar verkade enbart vara fylld av faghags och ingen fångade mitt intresse. Om jag nu egentligen hade något intresse av någon, jag var tömd på livskraft och nyfikenhet. Alkoholen höll mig vaken, men det var allt den gjorde för mig. Jag längtade bort, bort från min hemstad som jag egentligen hade lämnat, bort från vad jag ofta kallade mitt liv, och bort från ensamheten som egentligen bara existerade i min egen verklighet.
Jag minns den natten, hur svetten klibbade, hur det var sommar i Sverige och natten blev aldrig natt, och jag levde i ständig skymmning och bakfylla.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment