Idag såg jag återigen världen genom lycka, jag trampade fram på vintergråa gator, men med en lätthet i stegen. För vintern är bara så kall som man gör den och våren enbart så befriande som man fantiserar om. Jag har för längesedan lämnat illusioner om evig kärlek, människans godhet och välvilja bakom mig.
Bittrare kan ingen vara, än Guds bortglämda barnaskara.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
En värld av världar, en stad i världen. Jag har färdadts, jag har slipats och jag har nötts. Du känner mitt innersta jag, du känner min rädsla och du är min tryggast vän.
ReplyDeleteDu är mitt innersta som jag är beredd att kämpa för, du är mina privataste tankar, du vad jag aldrig berättar för någon. Du är min kärlek till livet, du är glimten i mitt öga och hoppet som aldrig riktigt slocknat.